Ludde Larvig startar ny blogg
Själv börjar jag tappa greppet om punken som musikstil, och lyssna på crap som Håkan Hellström, och då blir Luddes nya blogg ett sätt att fortfarande hänga med lite. Antar jag. Ska bli kul att följa projektet, hoppas ni gör det också.
Slutbloggat - för ett tag i alla fall
En enkel anledning är att min musiksmak förändrats en hel del sedan jag började med Brända Halsmandlar. Den har breddats och punken har blivit lite undanskymd. Därför skulle det kännas obekvämt att fortsätta recensera och skriva om punk.
Men tack alla som läst, alla som kommenterat, alla som länkat, alla som svarat på intervjuer, Pelle som gästbloggat och Ludde som hjälpt till med det mesta, och dessutom gästbloggat.
Tack allihop, och kanske börjar jag skriva här igen, kanske nån annanstans, kanske inte alls. Vi får se. Hej då!
Nytt och dessutom riktigt bra från Abrunn
Förra Abrunn-demon föll mig inte i smaken, men nu när de lagt upp två låtar från sin nya är jag beredd att omvärdera. Det låter riktigt bra helt enkelt, så gå in och lyssna! Schyst rivig trall från Uppsala.
Mimikrys coverplatta börjar närma sig release
På Rättviks Bowling & Krog sker firandet av släppet och biljetterna kostar 150 kr. Mer info finns på mimikry.nu.
Monark X spelar på Hultsfredsfestivalen iår igen
Hultsfredsfestivalens facebookgrupp lade för ett tag sedan upp ledtråden "Hultsfred Den här stan rår ingen på", och nu är det officiellt. Monark X kommer tillbaka och spelar på festivalen iår igen.
P4 Kalmar intervjuade Pelle, lyssna på det här. Drygt tio minuter in.
Samtidigt offentliggjorde bandet ett antal andra datum också, och planen ser för tillfället ut såhär:
24/4 - Metropol, Hultsfred
30/4 - Kalmar
6/5 - Kafé 44, Stockholm
7/5 - Genomfarten, Uppsala
8/5 - TBA
21/5 - Lundakarnevalen - Lund
8/7 - Hultsfredsfestivalen - Hultsfred
23/7 - Bastun - Mariehamn [FI]
Nobelkommittén - Innan livet exploderar
"Nobelkommittén är bandet som alla har väntat på och Innan livet exploderar är skivan som kommer att förändra ditt liv". Så inleds pressreleasen, där Heptown tar i så de spräcker livstycket. I själva verket är skivan inte särskilt extraordinär. Den är inte dålig, men låtarna fastnar inte och man saknar finessen.
Grunden är bra, matig punkrock med rötter i 70-talspunken. Men det där extra, det som gör skivan till något speciellt, finns ingenstans. Visst finns det ett par bra låtar som man skulle kunnat plocka ut och göra en skitbra ep av, men med 12 låtar i samma anda blir det inte så kul.
Jag hoppas att bandets nästa skiva blir mer variationsrik och kanske lite kortare. Då tror jag att det kan bli riktigt bra. Potentialen finns definitivt.
Smakprov från Sista Sekundens nya album
Sista Sekunden släpper det nya albumet Åldras med stil den femte maj, och nu kan man höra smakprov på myspacen, i form av två nya låtar. Låtarna heter Min stad och Att åldras med stil. Hela låtlistan ser ut så här:
1. Min Stad
2. Våld
3. Att Åldras Med Stil
4. Släpp Aldrig In Dom
5. Lugnet Före Stormen
6. Trehundra Spänn
7. Sista Punkaren i Sverige
8. Det Nya Fenomenet Piratkopiering
9. Svart Som Natten
10. Familjens Svarta Får
11. Tjugo Minuter
12. Morfar Knut
13. Undergång
Annan eventuellt intressant information är att Hårda Tider inte kommer spela på releasepartyt, de ersätts av Mob 47. De andra akterna är Sista Sekunden, Masshysteri, Nitad, Stick & Brinn och Slöa Knivar.Biljetter till det kalaset kostar en hundrong, och finns att köpa både här och där.
Falköping Hardcore
Som man har längtat efter att se den här filmen. Inte för att jag gillar Snutjävel, inte heller för att jag heller är särskilt intresserad av bandet, utan mest för att det är så oväntat att nån plötsligt gör en film om ett svenskt punkband som inte är så otroligt stora. Sällan görs filmer om svensk punk - de flesta visades nyss på punkgalan på Malmen - därför är det sjukt intressant när det händer. Snutjävel är väl heller inte ansett som ett av scenens största namn, och därför vill man veta vad som kan berättas om bandet, vad som kan vara tillräckligt intressant för att göra en film om det.När man letar info om filmen hittar man överallt - på nätet, i pressmeddelandet, i dvd-fodralet - storyn om när filmskaparen Peter Asp upptäckte Snutjävel. En smått romantisk berättelse om när han tog en kvällspromenad i sin nya stad Falköping och hittade en punkspelning. Att han tyckte att det verkade som London 1977 och så vidare. När man läst den historien ett antal gånger hoppas man att filmen ska ge en samma känsla, att man ska bli upplyst och hitta meningen med livet. Typ.
Men riktigt så blev det inte. Filmen ger inte någon särskild känsla alls egentligen. Kul att se om man är intressserad av punk, men inget speciellt. Filmen beskrivs som "en djupdykning in i Skaraborgs punkscen", men djupdykning är verkligen att ta i. Filmen är bara en halvtimme lång och känns mer som ett "Dom kallar oss artister"-reportage, med ett lite omotiverat - dock inte alls ointressant - stickspår om fanzinemakaren Rasmus Hedlund.
Summa summarum: Falköping Hardcore är absolut en intressant liten inblick i Snutjävel och deras värld och en kort presentation av Skaraborgspunken. Det är ingen djupdykning eller ett storverk, men sevärd om man är intresserad av punk.
Påskpunk på Gula Villan 100404
Så var det dags för Påskpunken i Haninge, på initiativ av Zack och Nikko från Psykbryt. En liten festival med sju punkband på scen, och väldigt mycket folk i publiken.
Första bandet var Killer Queens. De spelade ganska alldaglig punk/rock, med blandade svenska och engelska texter. Varken dåligt eller bra. Har inget att säga om dem.
Sedan var det dags för en förutspådd höjdpunkt, Mellanmjölk, som för dagen bytt ut sättningen litegrann samt bytt namn till Mellanöl. Väldigt ostämt och otajt till en början, men det blev bättre ett bit in. Bandet körde på som vanligt, med en sällan skådad risighet som vägs upp av charm och gott humör.
Pastoratet stod på tur. För er som inte hört Pastoratet skulle jag vilja presentera bandet som svulstig NWOBHM-influerad musik med svenska texter. Varför de kallas punk har jag svårt att förstå. Hursomhelst var de riktigt tråkiga live, och inget jag vill se igen.
Men direkt efter Pastoratet höjdes kvaliteten ordentligt, när Simma i Vättern gjorde entré. Som jag tidigare skrivit är Sima i Vättern ett av Sveriges bästa band, framför allt live, och jag blev inte ett dugg besviken. De bjöd på både gammalt och nytt, och jag tror att deras kommande skiva (som ska spelas in om ett par veckor) kommer bli något utöver det vanliga.
Psykbryt var nästa band, och de har verkligen utvecklats sedan jag såg dem sist. Tajtare och med mycket färre tabbar, det kändes som ett nytt band. Setlisten hade även den förändrats till det bättre, vissa halvdana låtar var bortplockade, och så även de uttjatade Asta-coverlåtarna.
Efter två bra framträdanden sa Murphys lag att nu skulle det serveras skit. Vidriga Stenhård var nästa band, och deras nedstämda deprimerande dynga gav kvällen en rejäl dos beska. Jag ska inte hålla på och skriva onödigt mycket om Stenhård, jag vill inte ödsla mer tid än nödvändigt på bandet. Det räcker med de gånger jag sett Stenhård live (varför spelar de så mycket tillsammans med bra trallpunkband?).
Efter Stenhård lämnade merparten av publiken Gula Villan, och kvar var Svensk Punk. Jag gillar bandet, bandnamnet är bland de sämsta men musiken är skön. Som sista band fick de väldigt mycket speltid, och de skötte sin uppgift - att underhålla de tjugo kvarvarande - mycket bra. Favoriter som Hata FRA och Känn ingen sorg för mig Anders Borg spelades och hela kalaset avslutades med totaltrashande av Reinfeldt-docka.
Totalt sett var det en mycket trevlig upplevelse, och arrangörerna ska ha eloge för att de fixade allt. Kör pingstpunk nu också!
OBS. De närmsta dagarna kommer jag vara utan dator, så räkna inte med några uppdateringar förrän torsdag/fredag.
Locators - s/t
Hoppades på Nobelkommittén när kuvertet var från Heptown, men istället var det en skiva från danska Locators. Hade inte hört bandet innan, men pressmeddelandet skvallrade om "back-to-basic garage punkrock", och det stämde mycket väl in på musiken.
Garagebandskänslan är påtaglig trots att medlemmarna är gamla veteraner som turnérat i princip jorden runt med andra band. Och vissa låtar är rätt sköna. Men det känns lite väl påklistrat ibland. Lite som att de försöker låtasas vara oskickliga på sina intrument. Lite som att de låtsas vara dåliga på att skriva melodier. Allt för att efterlikna de gamla klassiska punkbanden.
Det här är inte en direkt dålig skiva, men jag kommer nog inte lyssna på den något mer igen.
Charta inställt ikväll!
Hursomhelst, spara krafterna och så ses vi i Haninge på söndag!
Nytt från Masshysteri
Ett av de absolut mest intressanta punkbanden i Sverige, Masshysteri från Umeå, har lagt upp tre låtar från sitt kommande album. Lyssna på deras myspace.
Och är man över tjugo ska man gå och se dem på Debaser Slussen på lördag. Lätt värt hundringen de tar i inträde.
Trevolt - I all hast
Efter två självutgivna åttaspårsskivor har Skånes bästa trallpunkband nu tagit nästa steg. Nu är det en fullängdare som gäller, släppt på Heptown Records, men musikaliskt har bandet inte förändrats märkbart. Stilen känns starkt igen.Skivan börjar med en stämningsfull, Dia Psalma-lik, akustisk liten melodi som leder in på första spåret Kan inte se dig, där det omisskänliga Trevolt-soundet strömmar ut i högtalarna. Och det låter väldigt bra till en början. Men efter ett tag börjar man tröttna på ljudbilden, skånskan och körerna. Variationsbristen är stor. De gamla skivorna har nog inte varit särskilt mycket mer varierade, men deras längd har varit hälften av den här, vilket har motverkat att man tröttnar på soundet.
Nu gör Trevolt en fullängdsplatta, och en del av låtarna känns inte som annat än utfyllnad. Vissa låtar drar ner helheten. Visst finns det guldkorn att hämta här, tänker mest på Stanna upp, Vägvisare och Labyrinten, men vissa låtar undrar man vad de har att göra på skivan överhuvudtaget.
Sammantaget blir det bra, men det motsvarar inte riktigt föräntingarna de två tidigare skivorna givit. Hursomhelst ska bandet ha cred för att dom kör vidare på sin stil (tänker inte bara på dialekten då) och att de gör något eget. De är ett av banden som för den svenska trallpunken framåt.
Mart om DLK:s nya skiva: "Antagligen kommer alla klaga och säga att det var bättre förr"
De Lyckliga Kompisarnas återförening 2008 kan inte ha undgått någon, och efter ett par turnéer och en EP är det nu dags för bandet att släppa sin första fullängdare sedan 1996. Jag kontaktade Mart.
Ny skiva med release 31 mars. Hur ska den kunna mäta sig med era gamla skivor?
Det vet man inte. Antagligen kommer alla klaga och säga att det var bättre förr. Men vi har kul, det är det som är huvudsaken.
Förväntningarna är självklart väldigt höga bland era fans, hur kommer de ta emot skivan tror du?
Jag hoppas att fansen köper skivan och gillar i alla fall några låtar.
Det blir vårturné också, vad förväntar ni er av den?
Att vi får träffas och ha skoj i turnébussen. Jag ser fram emot Jounis musik-frågesport. Sen klart e det ju kul om konserterna blir bra också.
I oktober förra året släppte ni en EP, vad har ni fått för respons på den?
Mina jobbarkompisar tyckte att den var bra.
Dina band, och främst DLK då, har ju format i stort sett varenda svenskt trallpunkband, var hämtar du själv inspiration och influenser?
Jag lyssnar mest på visor och klassiskt, en del hårdrock blir det också. Lite amerikansk punk, och sen gammal punk från 80-talet med dåligt ljud. Euskefeurat, Mozart, Black Sabbath, NOFX och Jesus Njure.
Vilka av dagens nya, unga punkband gillar du mest? Jag har tyvärr lite dålig koll på det. Men några har jag hört: Go Drowsy och Steve & the Alcoholics. Bra grejor.
Tror du att DLK hade återförenats om inte Asta och Dia Psalma gjort det med lyckat resultat under 00-talet?
Att DLK återförenas är Jounis förtjänst. Han har lyssnat på sydamerikansk musik medan Asta och Dia Psalma återförenades. Så det hade nog ingen betydelse. Däremot Euskefeurats återförening var verkligen dunderlyckad. Den gjorde att jag kunde tänka mig att svara ja till Jouni.
Dia Psalmas ihärdiga turnérande de senaste åren ledde till att bandet nu tagit timeout och inte kommer spela på ett tag, är ni rädda för att samma sak ska hända er?
Jag är inte rädd för det, jag tror att det är nyttigt. Man kan syssla med annat än att spela musik. För publiken så finns det ju många andra band att lyssna på när DLK inte uppträder. Omväxling förnöjer.
Vem är din förebild alla kategorier?
Ronny Eriksson i Euske. Han skriver så bra texter.
Hur ser planerna ut efter turnén?
Jag ska åka ner å bada en dag i sommar när solen skiner. Om jag kommer på någon låt kanske jag ringer polarna och styr upp ett rep. Kommer jag inte på någon får jag åka och bada fler gånger.
